Monika, senioren som inte sett mycket mer än olika shelters fyra väggar. Ingen har sett henne, velat ge henne värme eller trygghet, hon har varit anonym. Monika hittades för 8 år sedan som valp tillsammans med sin syster. En kvinna såg systrarna och i hopp om att hjälpa dem tog hon med dem till ett område där hon hyrde några kennlar. Hon hoppades att någon skulle se systrarna men alla såg förbi dem. En dag fick fick kvinnan inte längre hyra kennlarna och Monika och hennes syster togs till sheltret. I somras dog Monikas enda sällskap och trygghet, hennes syster.
Monika tittar på oss med undrande blick och förstår inte alls vad vi ska göra med halsbandet och snöret vi har i handen, det är som att hon tittar lite under lugg på oss. I ett långsamt tempo och med tålamod fick hon på sig halsbandet och vi kunde koppla henne och öppna dörren ut, ut till det till synes oändliga fältet. Hon stod där i dörren och tittade – det var som att hon såg allting för första gången. Våra hjärtan krossades där och då, hur kan hon efter 8 år inte ha fått känna gräset under tassarna eller vårens bris i pälsen? Hon suckade djupt och tog sedan sitt första steg ut i gräset.
Trots Monikas oerfarenhet är hon inte en rädd eller osäker hund, hon har bara inte varit med om något annat ännu. Hon lunkar på i ett lugnt tempo, luktar på varenda grästuva och tittar sig omkring. Efter ett tag tittade hon tillbaka till rummet där hon satt och vände tillbaka dit, väl där ville hon inte gå in. Hon ville stanna ute i gräset och bara få vara en stund, och det fick hon.
Monika känns, om man ska “mänskliggöra” hennes personlighet, som en person som hela livet fått höra att hon inte är tillräckligt fin eller söt, lite för tjock eller inte tillräckligt bra. Det känns som att hon accepterat sitt öde, som att hon är okej med det men i smyg längtar efter något mer. Hon längtar till att få ligga i en trädgård och titta på gräset som blåser i vinden eller i en mjuk bädd framför en brasa på vintern.
Hon vill bo ifred och i samhörighet, resten av sitt liv. Monika har aldrig fått höra till och aldrig fått bli riktigt älskad. Något som hon sorgligt nog verkar ha accepterat och inte ifrågasatt. Det syns dock att under all hennes erfarenhet av ensamhet gömmer det sig en önskan om något mer. Vi vill så gärna få ge henne en egen trädgård, en mjuk bädd och ett varmt hem att få höra till. Det är hennes tur nu.
Ålder: 8 år
Storlek: 30kg i behov av viktnedgång
Aktivitetsnivå: Låg
Tre egenskaper: Konfliktlös, lojal & välvillig.